Paulicious

mådde dåligt inatt så jag fick springa upp och gå ut med henne ett antal gånger. Hon stod i dörren och pep stackars lilla. Någon (läs mamma) hade bjudit henne på polsk korv. Tack morsan, taack! Jag uppskattar det.
Fattar inte varför vissa alltid vill mata min hund med något. De tittar på hennes runda vackra ögon och känner nää men jag måste få ge henne något gott. Tycker synd om henne, gör inte det jag ger henne mat.  Kände mig som en sliten förälder då jag fick gå upp mitt i natten. Inte mycket till sömn så på dan somnade jag vid 14 och vaknade 19 (nu är jag pigg som Amy Winehouse på tjack!) Sov bort hela söndagen. På kvällen gick vi vår promenad utan koppel då jag inte tycker om när hundar är kopplade. Träffade en fransk bulldog jättefin men min lilla dam fattar inte att bulldogar är hundar. Det gick lite sådär när de skulle socialisera. Ägarna var dock bättre på det. Min hund började skälla när jag klappade deras vovve. Jag älskar hundar! Sen blev det värre och hon blev aggressiv och fick "utbrott" (en halv meter från bulldogen) Åhh jag orkar inte, tänkte jag. Jag lyfte upp henne och sa "du kan tydligen inte bete dig" o gick därifrån. Som att hon förstår?!