Paulicious

God morgon bloggen!

Jag såg precis Fuglesangs resa till månen från MIN balkong!



How great? Im so happy ska på intervju idag = ) Ha en bra dag på jobbet alla! Puss

Jag har haft en underbar dag! Oh Lord! Jag känner livet och kraften. Im taking over the universe. Varenda liten vindpust tackar jag för och suger in luften.

Vi var först på Djurgården mys. Mycket öl och snabbmat. Bästa! Sen på travet på Solvalla. Måste dit igen! Har ni aldrig vart där - åk dit! Härlig upplevelse.

Sen finns DU. Du gör mig gladare när jag är glad och när jag är ledsen vet du precis vad du ska göra. Hur lyckligt lottad är jag som har dig i mitt liv igen för 767612 gången? Väldigt. Vi kan hjälpa varandra och glädjas åt varandras framgångar stora som små. Du kan säga början på en mening och jag avslutar den. Du kan titta på mig och förstå som ingen annan. Du kan säga ett ord och jag skrattar direkt. Du kan berätta en historia och skippa hälften av innebörden bara för att du är inte orkar. Du är lat ibland. Men för dem du håller om gör du allt som står i din makt. Alltid. Vem gör de? Bara DU. 

                                                                                                                                                                                                        ... och jag.

Jag är så jävla less på allting det har jag varit ett bra tag nu. Känns som en evighet. Har saker att glädjas över ändå gör jag inte det. Det gillar jag inte, det är inte jag. Jag ifrågasätter numera allt som händer i mitt liv. Även det som inte händer. Frågor som är det här det jag vill? Är det värt det? Vad blir konsekvenserna? Det kanske låter moget eller klokt. Eller som att jag är helt psycho. Mina tankar kan lätt bli mina fiender när de från början verkar vara min vän. Sen blir det djupare och värre och det känns som att jag tappar fotfästet och någon måste skaka mig för att se om jag reagerar. Men det är aldrig någon som skakar om mig. Själv har jag inte orken till det just nu. Så jag förblir frågandes. Vissa dagar vet jag allt. Nu vet jag inget. Förrutom att jag bär på en längtan. Jag vill känna friheten. I hela min kropp. Jag vill kasta ut mig själv genom fönstret och se hur hårt jag faller på marken. Jag vill prata högt och sjunga skrikandes på en gata. Jag vill styra mina handlingar utifrån mina spontana ideer utan att någon stoppar mig med negativ kraft. Jag vill inte höra en enda kommentar om vad jag gör med mitt liv eller mina dagar bara om det är något upplyftande. Jag vill röka 100 ciggaretter. Jag vill göra vadfanjagvillutangränser. Om det betyder att någon tar illa upp eller blir arg kan jag bara beklaga detta. För det finns ingen som är så ledsen som mig när jag trängs med mig själv och mina tankar.

Låt mig flyga fritt så kommer jag tillbaks med nytt mod.

Sex dagar sedan jag bloggade. Jag är en rutten fisk. I helgen har jag druckit öl med V´s kompisar, hälsat på V´s mormor och ätit god mat och druckit vin skönt att man kan det med henne, hon är 73 bast. Respekt! Efter det gick jag till frissan lite lullig. Hon såg lite sliten ut men det gjorde nog jag med. Hon ställde några frågor och jag svarade; nu förstår jag inte riktigt vad du säger. Det är kul när folk inte ser skillnaden mellan blåst eller full. Sen kom Suziekay och hennes blivande, han var bedårande kan man säga så om en snubbe? Vi fikade, åt middag, drack fler öl och umgicks. Sen har jag ätit pepparbiff, jag brukar ju inte äta kött ofta men den där biffen knullar min mun, badat lilla M och pluggat, jobbat och shoppat lite.

Vad har ni gjort?

Jag glömde en grej, efter att klämt och känt på mina kroppsdelar som förändrats tog jag beslutet - jag ska börja träna! På gym, bland riktiga människor.