Paulicious

var från min bästis Isabelle.

"Älskade vännen, läste din blogg =) Zofia (min mor) är utan tvekan den roligaste människan jag känner. Hon borde ha ett eget tvprogram, hon är ju fan roligare och har större rattar än Gynning. Snart ska jag till jobbet ångest. Kan inte du bryta mitt ben så jag blir sjukskriven? Hoppas att du mår lite bättre idag. Kiss kiss"

Hahaha! Håller med dig! Morsan skulle fan rocka i tv (hittade tyvärr ingen bild på hennes rattar, (men de är i en klass försig).
 

Not that funny anymore.

host host! Hela tiden snart stryper jag mig själv. Orkar inte vara sjuk!
Min dag var rätt okej. Sen skulle jag iväg på ett viktigt ärende och det gick inte bra för Paulicious. Vad hände då? Jag tappade allt! Blev ledsen ville börja gråta men då skulle ju folk börja undra. Efter det började jag snacka om samhällets struktur (öhh, ookej?). Sen gick det över och jag blev grinig. De som känner mig vet att när jag väl blir det blir jag grinig som en liten bebis! Inget duger. Inget. Nothing. Nada. Så jag gick runt och sa spydiga, otrevliga saker. Tyckte livet var skit och inte värt att leva. Efter det började jag sakna pappa (eller kanske hans plånbok?) och jag ville hem till honom. Men det är inte gångavstånd dit direkt.
Det fick bli mamma. Hon pussade mig och sa att hon älskade mig, genast kändes allt pyttelite bättre.
Nu vet ni vad ni ska göra när jag blir grinig. Men jag vill ändå till pappa som en liten snorunge. Han gör roliga saker med mig som inte mamma gör. Han lagar mat åt mig (det jag vill äta), serverar frukost, cyklar med mig o vovve, fikar med mig, dricker drinkar med mig, röker cigarr med mig, går på restaurang med mig och sen tvättar han mina kläder och gör rent mina skor. 

Pappa åh pappa vad jag saknar dig just nu!

Då jag är arbetssökande och bor hemma (jag är tonåring! haha) är jag ledig om dagarna. Jag lever la dolce vita i mitt mansion och varken städar eller tvättar i hushållet. Så min mamma började undra vad jag gör om dagarna. Just den här dgaen hade jag tittat på film(er).
Mamma kommer hem från jobbet:

Mamma: Heeeej gumman! Hur är det?
Jag: Heej! Bra, själv?
Mamma: Det är bra. Jag måste fråga dig. Vad gör du hela dagarna??
Jag: Öhh, idag har jag tittat på film.
Mamma: Vaddå, porrfilm eller?

pratade jag med min vän Eric(a) och självklart började vi snacka om bloggar. Alla bloggar ju! Så kom vi in på Kenza ämnet. Seriöst hennes inlägg, hur roliga o stimulerande är de? Inte ett shit! Typ: "Idag var jag i skolan sen åt jag lunch ikväll ska jag fika med en kompis. Jag lägger in en bild på dagens outfit senare".
Öhh? Okej, kul verkligen underhållande *not!*. Hon är ju ändå en smart brud men kanske inte född med gåvan att kunna skriva? Vad tycker ni? Kanske man själ var så när man var 17? Kommer faan inte ihåg. Det sjuka är att hon livnär sig på sin blogg. Hon får ca 50 000 i månaden. Det är en galen värld vi lever i! Å vad e grejen med cigg på varje bild?! Tror hon att hon är Kate Moss eller? Usch, äckligt. Kanske hon blir sponsrad av Marlboro?? Röksluska, skulle min vän Pelle säga.

Light it up, strike a pose and die in cancer!  

mådde dåligt inatt så jag fick springa upp och gå ut med henne ett antal gånger. Hon stod i dörren och pep stackars lilla. Någon (läs mamma) hade bjudit henne på polsk korv. Tack morsan, taack! Jag uppskattar det.
Fattar inte varför vissa alltid vill mata min hund med något. De tittar på hennes runda vackra ögon och känner nää men jag måste få ge henne något gott. Tycker synd om henne, gör inte det jag ger henne mat.  Kände mig som en sliten förälder då jag fick gå upp mitt i natten. Inte mycket till sömn så på dan somnade jag vid 14 och vaknade 19 (nu är jag pigg som Amy Winehouse på tjack!) Sov bort hela söndagen. På kvällen gick vi vår promenad utan koppel då jag inte tycker om när hundar är kopplade. Träffade en fransk bulldog jättefin men min lilla dam fattar inte att bulldogar är hundar. Det gick lite sådär när de skulle socialisera. Ägarna var dock bättre på det. Min hund började skälla när jag klappade deras vovve. Jag älskar hundar! Sen blev det värre och hon blev aggressiv och fick "utbrott" (en halv meter från bulldogen) Åhh jag orkar inte, tänkte jag. Jag lyfte upp henne och sa "du kan tydligen inte bete dig" o gick därifrån. Som att hon förstår?!

Min mamma fick ett restaurangbesök av sitt jobb och skulle sedan betygsätta maten, servicen, osv. Det jag inte visste var att hon bjudit med sina polare (som jag inte älskar direkt) att hänga på. Kul!! Alltid när vi ska göra nåt drar hon med nån av sina dryga kacklande vänner. Vi mötte hennes 4 vänner (mamma skulle bjuda alla) vid restaurangen som jag gillar. Gick in beställde och maten fick vi in jättefort. Min mat var god mammas också. Men de andra... De började klaga direkt! Riset var inte varmt, biffen var svårtuggad (kanske för du har löständer, kärring?!), det var inte gott kryddat, jag gillar inte den här typen av mat mm.
Jag blev skitförbannad!!! Aaaaa!!! Men jag lugnade mig då jag vet att jag det inte är hälsosamt att hetsa upp sig (har slutat med det, det borde ni också göra). Stämningen dog iaf och för mig är den minst lika viktig som maten. Så jag tappade aptiten med humöret.
Min mamma är snäll och bjuder dessa människor något de aldrig skulle göra för henne. Då klagar de på allt när de själva valt sin mat! Hur otacksam får man vara?? Lägg ned. Jag skulle aldrig klaga om någon bjöd mig på nåt som inte passade min smak. Man äter och håller sin käft och ser glad ut. Ni är medelålders och läser inte min blogg men...
Om ni stod och svälte av hunger o törst skulle jag inte ens pissa er i käften!!!